Diktatkönigin



Innan jag glömmer det.

2010_ashley_windy_full1.jpg

Hm, det kändes så att jag måste berätta nåt, nåt som fick mitt hjärta att undra.

Några dagar sen hade jag en dröm som fick mig att tänka på er, ni spelade ju huvudrollen i drömmen, faktiskt.
Det är inte mycket jag kommer ihåg förutom små bitar:
Ni bodde hos mig, allesammans, men jag hade ej städat och det var otroligt stökigt hos mig. (Det har varit så på riktigt tills igår – en kompis här hjälpade mig städa och diska så det är äntligen fint igen)
Elin sovade på golvet och efter en natt i skräpet sa hon till mig att det inte fungerar såhär, att det inte går sova kring sopor och kläder på golvet. Vilket jag förstod.
Och jag tillbringade mycket tid med Laura, vi pratade mycket och gick nånstans för att äta och träffa de andra (Sigge, Elin o Nicklas tror jag). Det var bara konstigt att jag blandade både tyska och svenska i drömmen. Jag märkte det för att jag undrade varför Laura förståd såpass bra tyska.
När jag vaknade kände jag en längtan till er, ja vill så gärna se er igen.

Sakerna här går inte alltid som de ska. Jag har känslan att skolan ha blivit för mycket. Inte för att jag måste utan för att jag ville.
Jag har skolan från klockan 8 till 16.30 förutom på fredag, då börjar jag klocken 10. Bara för att förklara, jag har
musik,
engelska,
tyska,
matte (om våran lärare inte skulle vara so roligt skulle jag bli knepp pga att det är så svårt),
italienska,
franska,
konst,
historia,
politik och ekonomi (på engelska <3),
etik (hur är det egentligen med kära Konstantin?),
idrott,
biologi
och orkester.
Det som jag inte klarar av, som tex matte och biologi måste jag ha kvar, det som jag gillar mycket som politik, konst, orkester eller ett av mina språk får jag ge upp om jag vill.

Kanske är det för att jag har för mycket, kanske har det andra anledningar men klarar inte av de olika ämnen längre, jag skolkade mycket, missade olika prov och hade inte kul längre med mina favvo-ämnen. Samtidigt som tillståndet av min lägenhet gick åt helvete. Och samtidigt växte problemen med ångest och ledsnad. Jag ville inte sova pga drömmarna och när jag sov så ville jag inte gå upp på morgonar, bara sova vidare och ignorerar det som var omkring mig.
Jag vet inte om det är verkligen bättre nu eller om det bara beror på att det är lite ordning omkring mig men det känns lättare nu.
Igår har jag haft ett möte med en psykolog. Hon föreslog att genomgå en kur, vilket betyder att jag skulle göra om året isåfall. Jag är redan den äldste i min klass och jag vill inte att de blir ännu yngre omkring mig. Och det är så många som är mycket bättre i skolan än jag. Jag vill ju inte känna mig ännu dummare.
Då lyste iaf nåt i mitt huvud: Jag vill kunna klara året bra, jag vill göra min avslutning med mina kompisar och inte bara titta på när de springar ut.
Vi skrev ett prov i tyska idag och först tänkte jag skolka för att jag var otroligt rädd. Men jag gick dit, jag skrev provet och det känndes bra.
Jag vill ta det som tecken, som signal.
Jag vet att livet kan vara bra och underbar.
Det finns så mycket kärlek och musik omkring mig.

Jag vill vara aktiv igen!*

(Radion spelar Mando Diao; tyskarna verkar älska svennar som gör musik som engelska rockgrupper egentligen är kända för och Mando Diao är fett populär i Tyskland.)
Annat som jag vill komma ihåg: spela sången „Fallen leaves“ på fiolen, jag tror det kommer att funka bra.

För Laura

Hm, jag vet ej hur att förklara det så att det uttryckar bäst vad jag tänkte sist men jag vill försöka det ändå.
När jag läste vad du skrev i din blogg hade jag känslan att förstår vad du menar, att känna igen situationen. Och jag upptäckte att det kan vara bra att söka hjälp. Bättre iaf än att acceptera tillståndet som normal eller vänta tills förtvivlan försvinner själv. Det fanns tankar som du yttrade som jag hade haft själv så som problemet att komma upp på morgonar eller provångesten (jag hoppas att du kommer få ett bra resultat på psykologiprovet :))
Det fick mig att känna mig väldigt nära dig och tänker mycket på dig med. Du gjorde mig även sugen på att sticka igen så jag är nästan klar med en mössa. (Att sticka är så otroligt lugnande, särskild när man oroar sig. Då gör det inget att det är för varmt nu för att ha på sig mössor.)

Jag önskar dig att det blir bättre och sen stannar bra med dig så att det blir ingen fråga om att du mår bra utan en självklarhet.
Saknar dig! ❤

* Jag gissar att det tar några dar, högst tre veckor tills det går neråt igen. Men jag vill akta mig och vi ska se om jag har rätt med det. Förhoppningsvis ej.

Advertisements

Trackbacks & Pingbacks

Kommentare

  1. Jisses,det var många ämnen :S jag skulle aldrig klarat av det, och förstår det där med matte, ska själv plugga det hela juni (matte A), ser inte fram emot det kan jag väl säga.

    Underlig dröm du har 😉 men lovar nån gång så ska vi banne mig ner till Tyskland, men som alltid är det ju pengar som styr och ja inte helt lätt att få tag i pengar alla gånger, men vi gör vårt bästa 🙂

    Over and out

    | Antwort Verfasst 10 years, 1 month ago
  2. * Laura says:

    Jag är glad att höra att du har träffat en psykolog. Det hjälper verkligen att få prata ut med någon, och inte behöva bära omkring på all ångest och oro själv.

    Jag tror att du kan klara av skolan om du verkligen vill det, utan att behöva gå om. Jag klarade förresten psykologiprovet, och jag kommer att få ett slutbetyg som jag kan känna mig nöjd med. 🙂

    Vad kul att du har börjat sticka igen! Det är verkligen en bra tillflyktsort från förvirrade tankar.

    Vi kommer båda att få må bra snart, det är jag övertygad om.

    Kramar!

    | Antwort Verfasst 10 years, 1 month ago


Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden / Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden / Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden / Ändern )

Google+ Foto

Du kommentierst mit Deinem Google+-Konto. Abmelden / Ändern )

Verbinde mit %s

%d Bloggern gefällt das: